Jag kan ha räknat sekunderna som gick

Mellan ljuset, och åskans dån

Jag kom på mig själv med att undra för ett ögonblick

Om du var på väg hit, eller härifrån

Det tysta ekot är av ett slag för sig

Det kommer ensamt, om det är nåt att ha

Vad du än gör ta inga råd från mig

Jag vet, de fungerar inge bra

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv

Det kan va så förfärligt, det kan va så bra

Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd

Det kanske var pundigt, det kanske var bra

Jag hörde din röst på en ödslig kyrkogård

Jag måste ha träffat, din frekvens

Diskanten var svagare, diktionen mindre hård

Det var som att tonen, var en väns

Det är lätt att se hur sjuk man en gång var

När såren läker, och regnet känns

Gör din tolkning, häll mig full med svar

Rita figurer, och dra en gräns

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv

Det kan va så förfärligt, det kan va så bra

Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd

Det kanske var pundigt, det kanske var bra

Jag kan ha glömt din vaksamhet, jag söker inte mer än sympati

[Eller jo det gör jag visst]

Inga kan ta fel på varann som vi

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv

Det kan va så förfärligt, det kan va så bra

Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd

Det kanske var pundigt, det kanske var bra...

/Winnerbäck

Nähä, hörrni... Nu är det dags att ta sig i kragen. På alla möjliga vis: träning, mat, humör... Är så less på att för det mesta känna mig lite under isen så nu är det slut med det! Såg H när han gick av tåget i E-boda och hjärtat började skena. Det är väl bara att erkänna, fast det svider, att jag saknar honom trots allt... Men som sagt, det är ingen idé att lägga energi på nåt man ändå inte kan göra nåt åt. Eller hur?

Nej, fram för bättre mat, mer träning, fler promenader vid vattnet och bättre humör. Ska göra mitt bästa i alla fall.