"Hur tycker du det går att pendla? Är det inte jobbigt? Är du inte trött på det?" Jag får den frågan på jobbet med jämna mellanrum, vid det här laget tusen gånger känns det som. Skulle bara vilja bli tonårssur och tvär och bara skrika: "nä men jag är jävligt trött på att alla frågar om det är jobbigt!" Nu har min ilska stillat sig lite med åldern som tur är. Klart det är jobbigt att pendla ibland, det fattar väl vem som helst. De som bara har några mil till jobbet tycker nog det tar för lång tid hem vissa dagar. Så är det ju. Det känns som om jag alltid måste försvara mig och varför jag bor i Kalmar. Ingen tar det positivt att jag faktiskt orkar, att jag vill orka. Visst hade det varit trevligt med 5 minuter till jobbet, men jag har liksom glömt bort hur det är och nåt annat alternativ finns inte. Jag flyttar aldrig tillbaka....