Vi åt ett jättegott bröd i Tylösand, detta är ett bröd som jag brukar göra som påminner väldigt mycket om det. Så Maria och alla andra, nu är det bara att lördagsbaka!

2 dl havregryn

5 dl mjöl

1 dl krossade linfrön

1 dl russin

1 dl grovhackade hasselnötter

grovhackade torkade aprikoser

2 tsk bikarbonat

1 tsk salt

4 dl naturell mild yoggi

1/2 dl flytande honung

1/2 dl lingonsylt

Blanda alla torra ingredienser i en skål. Blanda sen ner resten.

Rör till jämn smet (den SKA vara jättekladdig).

Grädda på 200 grader i ca 60 min.

Det är inte många timmar jag varit hemma den senaste 1,5 veckan och det känns. Även om det varit roligt att vara iväg så känner jag mig lite sliten nu...  För några timmar kom jag hem från senaste äventyret: blåljuskryssningen. Vi åkte mellan Karlskron-Gdynia. Det gungade rätt så rejält och det gungar i huvudet fortfarande lite till och från. Annars var det riktigt roligt! Vi var 6 stycken från jobbet som samsades med en massa andra människor från polis, ambulans, SOS, räddningstjänst, akuterna och kbv. Maten kunde väl varit lite bättre men vi hittade i alla fall god potatisgratäng som var supergod och drinkarna var galet billiga (även om alla var nån sorts polsk variant med ett sånt där coctailkörsbär i).

Jobbigast: bugga på en gungande båt i högklackat

Godast: potatisgratängen och Mango Jerry

Sjösjukast: Pierre och Petra

piggast: jag! (Alla andra skulle bara vila hela tiden *fnys*)

äckligast: den dyngsura heltäckningsmattan utanför killarnas hytt.

fullast: Fredde räddningstjänsen K-rona

knöligast: att hitta Border shopen i Gdynia.

coolast: vodkaflaskan med läder och nit-överdrag

minst: vår fönsterlösa hytt

roligast: barhänget

liveband: Carina Jarneks

föreläsning: om RAKEL sephura - som vi inte gick på...

omständigaste: på och avstigning med buss!

Lite bilder från spahelgen!           

Den gröna färgen är borta, nöjd nu Daniel...?

Äntligen är det dax, imorgon styr vi mot Halmstad, Tylösand! Lovely....

jag har armerat varje del av mitt liv,

har uniform och stövlar på.

Jag har skrivit fler än hundra brev

som du aldrig kommer få.

Det som började bra..

men ingen älskar dig som jag

men som en vän..

som en vän

så det är så vi två ska va?

som en vän

är det det enda jag gör bra?

när det blir mörkt om natten,

då kommer allt i fatt mig

han sa som en vän..

Han dansade fram som en ande på speeden,

brände broarna omring mig

han viskade saker så att hjärtat står still

och han lägger sin väg fram till dig.

Och jag bara står här,

snälla skjut mig här och nu

jag är som en vän..

Du har bombat varje del av mitt land,

du har brutit varje penna,

Det var till dig som jag skapade ord

som bara älskande kan känna.

Ikväll så åker uniformen på.

Det är dax att börja kriga.

Jag har en bild som jag kysser hej då,

det är ikväll som det ska hända.

Som en vän

så det är så vi två ska va?

som en vän

är det det enda jag gör bra?

när det blir mörkt om natten,

då kommer allt i fatt mig

jag har väntat så länge

jag har väntat så länge nu

jag är som en vän

fan...

tränat: pump och RPM på Nordic med 11an ikväll

sovit: gott halva dagen efter nattjobb

är: otålig. Jag vill ha lördag NU!

undrar: varför tränar vissa på gymet med mössa? Blir de inte varma nog ändå?

tycker: att min psoriasis blivit så mycket bättre! Hoppas saltvattenpoolen i Tylösand gör den ännu bättre.

har: kommit igång med träningen igen. Känns RIKTIGT bra!

frustrerad över: jobbet. Så mycket som händer..

måste: sy klart täcket till Robbans och Mias lilla Emelie.

köpt: Martin Stenmarcks "Septemberland".

lyssnar på: Martin Stenmarck.. så klart

vill: åka på NIKE-konventet i januari

önskar: inget speciellt faktiskt. har det ganska bra..

"Hur tycker du det går att pendla? Är det inte jobbigt? Är du inte trött på det?" Jag får den frågan på jobbet med jämna mellanrum, vid det här laget tusen gånger känns det som. Skulle bara vilja bli tonårssur och tvär och bara skrika: "nä men jag är jävligt trött på att alla frågar om det är jobbigt!" Nu har min ilska stillat sig lite med åldern som tur är. Klart det är jobbigt att pendla ibland, det fattar väl vem som helst. De som bara har några mil till jobbet tycker nog det tar för lång tid hem vissa dagar. Så är det ju. Det känns som om jag alltid måste försvara mig och varför jag bor i Kalmar. Ingen tar det positivt att jag faktiskt orkar, att jag vill orka. Visst hade det varit trevligt med 5 minuter till jobbet, men jag har liksom glömt bort hur det är och nåt annat alternativ finns inte. Jag flyttar aldrig tillbaka....